
Vår nya kollektion tar plats i WOA apartment.
Formgivarna Kalle Lindeman och Wille Larsson är den Stockholmsbaserade duon K-W, bakom de minimalistiska men slående kompositionerna OH NO och WOW, bland annat. Deras partnerskap motiveras av att experimentera med grafisk design, där de tillsammans använder kunskaperna från deras arbete på designbyråer för sina egna färgstarka idéer. Vi pratade när de tittade på sina senaste prover i Wall of Art apartment.
Foton av Björn Eklund
Q&A med Kalle Lindeman & Wille Larsson
Hur skulle ni beskriva era verk med ett ord?
W: Kontrast beskriver det vi gör rätt väl. Skillnader mellan smått och stort, mörkt och ljust, varmt och kallt. Jag gillar tanken av att kunna skapa en klick kontrast i ett annars minimalistiskt hem med våra posters.
K: Jag vill säga galet reserverat. Galet för färgvärlden vi ofta rör oss i, och reserverat för de enkla grafiska formerna vi arbetar med.
Hur ser er designprocess ut?
K: Den har sett ganska olika ut över åren, och i början var den väldigt lös. Vi hade egentligen ingen process utan gick mest på känsla. Nuförtiden har vi ganska strikta ramar, vilket vi verkligen behöver för att få något gjort.
Vi brukar dela upp arbetet i en utforskande fas och en färdigställande fas. I den utforskande är allt tillåtet – vi säger sällan nej till något utan försöker få fram så många idéer som möjligt. Ofta gör Wille något typografiskt som vi kan börja knåda på, eller att vi experimenterar med en ny teknik vi inte använt förut. Inför förra släppet satt vi till exempel en hel dag med rispapper, en skrivare och en skanner. Sånt blir vi båda väldigt inspirerade av.
Ser ni era verk som konst eller design – eller båda?
W: Jag har hört folk försöka sära på begreppen: att konst är uttryck utan ambitioner kring funktion, medan design handlar om att lösa problem. Jag tror att vi hamnar mitt emellan.
Vad bidrar var och en av er med som samarbetspartners?
W: Den viktigaste kryddan i vårt samarbete är vår vänskap. Utan den hade projektet säkert runnit ut i sanden hundra gånger om. Kalle har en förmåga att nörda ner sig i detaljer och verkligen pressa ett program till max, han kan trolla fram grejer i allt från kod och 3D till analoga tekniker. Själv är jag mer nischad inom typsnittsdesign, så jag bidrar ofta med typografin. Det blir en bra blandning.
Vad är något som folk kanske inte inser går in i att skapa ett av era verk?
W: Jag tror många inte inser hur mycket tid som går åt bara till färg. Ofta tar det längre tid än själva designen. För oss handlar det om att tänka på var våra affischer faktiskt ska hänga, i människors hem – där blir färgen helt avgörande.
Vi har begränsat oss till ett fåtal färger som vi använder oss av. Vi kan sitta i timmar för att bygga upp en liten färgvärld som både håller ihop med resten av våra posters och som samtidigt ska fungera i olika typer av hem. Det är kanske det mest tidskrävande, men också det som gör att kollektionen känns rätt i slutändan.
Hur kom idén till era nu igenkännbara "OH NO"-verk till?
W: Från början var tanken att rita ett väldigt tjockt och geometriskt typsnitt, men projektet dog ganska snabbt när jag insåg att det blev både fult och helt oläsligt. Något år senare, 2019, öppnade jag upp de gamla filerna igen med nya ögon. Då skrev jag ut OH NO i versaler, för att de var de mest symmetriska bokstäverna. Det är ju lite lustigt i efterhand, att just orden OH NO blev kvar från mitt misslyckade typsnittsprojekt.